20 november, 2018

Vad är ICNIRP som bestämmer hur mycket strålning du ska tåla?

Det är ICNIRP som bestämmer hur mycket mikrovågsstrålning du måste tåla från mobilmaster och WiFi mm. Vad är ICNIRP? Vilka står bakom ICNIRP? Hur har de fått så stort inflytande? Vad skyddar ICNIRP:s värden egentligen mot? Finns det kritik? Här reder vi ut några av de vanligaste frågorna kring de rekommenderade gränsvärdena/referensvärdena för strålning.

Vad är ICNIRP?

ICNIRP (International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection) är en organisation med säte i Tyskland som bestämmer hur mycket strålning du ska tåla. De så kallade ”referensvärden” eller gränsvärden, för tillåten mikrovågsstrålning från trådlös teknik, exempelvis mobiltelefoner, WiFi, mobilmaster, surfplattor, samt för tillåtna nivåer av elektromagnetiska lågfrekventa magnetfält från el- och kraftledningar, mera är framtagna av ICNIRP 1998.

Denna relativt lilla organisation i Tyskland har fått mycket stort inflytande över hur mycket icke-joniserande strålning från teknik som människan och miljön anses tåla. Här är en lista på deras 13 medlemmar av huvudkommissionen.

ICNIRP:s gränsvärden har sedan rekommenderats av såväl WHO, EU som de svenska myndigheterna Strålsäkerhetsmyndigheten (i form av Allmänna råd) och Arbetsmiljöverket.

EU:s rekommendation

EU skriver i sin rekommendation av ICNIRP:s värden en reservation. Det är inte EU utan medlemsländerna som är ansvariga för att skydda sina medborgare. Länderna kan välja att införa bättre skydd och uppmanas att beakta såväl risker som fördelar med tekniken och med att informera allmänheten:

”Medlemsländerna är ansvariga för att skydda sina medborgare mot potentiella hälsorisker med  exponering för elektromagnetiska fält och kan tillämpa lägre värden än de som anges i Rekommendationen…. Rekommendationen uppmanar medlemsländerna att beakta både risker och fördelar med att vidta åtgärder, informera allmänheten, främja forskning om potentiella hälsorisker med elektromagnetiska fält...”

Bättre skydd med 100 gånger lägre gränsvärden för helkroppsexponering från mobilmaster finns i Ryssland(ej EU), Polen, Schweiz, Italien och Belgien. Grekland har också bättre skydd.

Stor betydelse för industrin

Telekom och IT-industrin, militärindustrin och kraftindustrin har anpassat sina produkter och sina verksamheter inom EU och större delen av världen till ICNIRP:s värden. ICNIRP:s rekommendationer är bland annat därför av stor betydelse för den industri som tillverkar teknik som avger elektromagnetisk strålning.

Därför motsätter sig dessa industrier sänkta gränsvärden. Bättre skydd i form av lägre gränsvärden i vissa länder, kan leda till problem för Ericsson m.fl. att bygga ut 5G i dessa länder. Se denna artikel.

Vilka värden rekommenderar ICNIRP?

För mobiltelefoner gäller att strålningen inte ska överstiga 2 W/kg. Detta trots att vetenskapliga undersökningar observerat effekter som är flera hundra gånger lägre. Som exempel kan nämnas den svenska forskargruppen vid Lunds Universitetsssjukhus med professor Leif Salford, som rapporterat skadliga effekter vid 0,02 W/kg. Ett annat exempel är den tyska studie finansierad av tyska strålsäkerhetsmyndigheten som sett främjande av tumörtillväxt vid 0,04 W/kg. Ett tredje exempel är DNA-skador rapporterade av forskare från Wiens Universitet vid 0,05 W/kg.

För mobilmaster, WiFi-routrar mm dvs helkroppsexponering gäller att strålningen i frekvensområdet för 3G, WiFi, 4G och 5G inte bör överstiga 10 W/m2.

Detta trots att vetenskapliga undersökningar observerat ohälsoeffekter från och med nivåer som är flera hundra tusen gånger lägre, från cirka 0,0001 W/m2 (100 mikroW/m2). Signifikant ökad förekomst av DNA-skador bland långtidsexponerade för mobilbasstationer har observerats vid 2,8 milliW/m2,dvs drygt tretusen gånger lägre värden.

För lågfrekventa magnetfält 50 Hz gäller att fälten inte bör överstiga 100 mikroTesla.

Detta trots att undersökningar upprepat observerat förhöjd risk för barnleukemi, vuxencancer, missfall och Alzheimers vid nivåer från cirka 0,2-4 mikroTesla, dvs flera hundra gånger lägre värden.

ICNIRP:s gränsvärde skyddar mot omedelbara effekter

Gränsvärdena för mikrovågsstrålning, skyddar enbart mot omedelbara effekter av kort exponering då strålningen är så intensiv att den värmer upp vävnad (normalt sker detta vid så höga nivåer inom 30 minuter).

Gränsvärdet för lågfrekventa magnetfält skyddar enbart mot omedelbara nervretningar.

ICNIRP skrev 1998: “Endast säkerställda effekter utgör basen för dessa rekommendationer. Att långvarig exponering kan orsaka cancer ansågs inte säkerställt, så dessa rekommendationer baseras på omedelbara korttidseffekter. …Gällande långtidseffekter såsom ökad risk för cancer ansåg ICNIRP att tillgänglig forskning inte är tillräcklig för att sätta exponeringsgränser, även om epidemiologisk forskning har visat belägg för en koppling mellan möjliga cancerogena effekter, men de är inte övertygande.”

EU skrev år 1999:

Syftet med denna rekommendation är att tillhandahålla en gemensam ram för en hög nivå på skyddet mot omedelbara effekter av elektromagnetiska fält på 0 Hz–300 GHz.

Vad skyddar ICNIRP:s gränsvärde inte mot?

ICNIRP:s värden utesluter skydd mot alla andra effekter än de som uppstår av intensiv korttidsuppvärmning och omedelbara nervretningar.

Det innebär att värdena utesluter skydd mot cancer, degenerativa sjukdomar (Alzheimers mm), huvudvärk, sömnsvårigheter, psykisk ohälsa och alla andra sjukdomar och ohälsobesvär som är en följd av längre tids exponering vid så kallade icke-termiska nivåer, dvs nivåer som inte orsakar uppvärmning eller omedelbara nervretningar.

Detta trots att dessa effekter har rapporterats i stor omfattning sedan fem decennier, både från verkligheten och i forskning av människor, på djur och på celler. (sedan 1960-talet). Se vår forskningslista för forskning som visar skadliga effekter under ICNIRP:s värden sedan 2008.

Finns det kritik mot ICNIRP:s värden?

Ja. Det finns omfattande kritik mot ICNIRP för bristande objektivitet, jäv samt ovetenskaplighet. Rekommendationerna anses vara  vara föråldrade och för höga för att inte skydda mot visade hälsorisker. De är inte heller anpassade till dagens teknik och användningssätt och tar inte hänsyn till exempelvis barns fysiologi och särskilda känslighet.

  • 244 vetenskapsmän har i en gemensam skrivelse (EMF Scientist) konstaterat att beläggen för hälsoeffekter under ICNIRP:s värden är växande och att allmänheten måste erbjudas bättre skydd genom reviderade värden.
  • Europarådets parlamentariska församling rekommenderade år 2011 medlemsländerna att sänka gränsvärdet för tillåten strålning rejält, till en hundratusendel av ICNIRP:s värden. Gränsvärdet bör sänkas rejält, till 10-100 000 gånger under nuvarande för tillåten helkroppsexponering under längre tid. Jean Huss, medlem i församlingen skrev:
    • “Det är förvånande minst sagt att gällande gränsvärden för att begränsa hälsoeffekter av lågfrekventa magnetfält och högfrekventa fält utarbetats av en NGO (icke statlig organisation) vars ursprung och struktur inte är särskilt klar och som dessutom är misstänkt för att ha nära samröre med de industrier vars verksamhet och expansion påverkas av rekommendationerna om tillåten strålning. “
  • BioInitiativrapporten från 2012 rekommenderar att gränsvärdet vid långtidsexponering sänks till 1 miljon gånger lägre nivå (3-30 mikroW/m2).
  • Europaparlamentet noterade år 2009 att ICNIRP:s värden är ”föråldrade” och uppmanade EU-kommissionen att se över deras vetenskapliga grund.
  • Europaparlamentet gav år 2001 ut en rapport som var mycket kritisk till ICNIRP:s värden för att sakna skydd mot hälsoeffekter.  STOA/Hyland 2001

Vilka bestämmer ICNIRP:s värden?

Idag är det 13 personer som utgör den sk huvudkommissionen inom ICNIRP som bestämmer hur mycket strålning vi ska tåla. Nya medlemmar väljs in av tidigare medlemmar. Inga experter med avvikande uppfattning väljs in, dvs kritiker av ICNIRP:s föråldrade och industrivänliga rekommendationer. Flera kritiker anser därför att ICNIRP är en klubb för personer med samma uppfattning.

Ordförande i huvudkommissionen är Eric van Rongen som också sitter är en av sex huvudexperter åt WHO och han är också en av svenska SSM:s åtta experter. Han har ingen egen erfarenhet alls från forskning om hälsoeffekter av mikrovågsstrålning eller lågfrekventa magnetfält, dvs från det område han fått så stort inflytande över. Det är därför en gåta varför han fått den tunga expertroll han nu har. Han är sedan många år medlem i IEEE/ICES en industrifinansierad organisation som sedan decennier rekommenderar liknande gränsvärden som ICNIRP.

Vice ordförande för ICNIRP:s huvudkommission idag är den svenska professorn Maria Feychting vid Karolinska Institutet. Hon är också, liksom Eric van Rongen, en av WHO:s sex mest inflytelserika experter och hon är expert åt Folkhälsomyndigheten i Sverige och expertgruppen AGNIR i Storbritannien. Maria Feychting och hennes kollega professor Anders Ahlbom är de två författarna bakom det felaktiga kapitlet i Folkhälsomyndighetens Miljöhälsorapport 2017. Anders Ahlbom var också medlem i ICNIRP:s kommission i många år och han är en av de som står bakom ICNIRP:s ursprungliga rekommendation från 1998.. Han bestämde alltså före Maria Feychting i ICNIRP hur mycket strålning vi måste tåla. Båda kontrollerade/dominerade ALLA expertutredningar om hälsoriskerna i Sverige med strålning från trådlös teknik och lågfrekventa magnetfält under tio år(2002-2011). Alla utredningarna påstod att inga hälsorisker under ICNIRP:s värden visats.

År 2011 presenterade Maria Feychting en studie (Cefalo) om hjärntumörrisker för barn som använt mobiltelefoner som tydligt manipulerats för att få ner riskerna. Hon vilseledde även om de observerade resultaten i pressmeddelandet eftersom studien, trots allvarliga brister, observerade förhöjd risk för hjärntumör för barn som använt mobiltelefon. Maria Feychting påstod att resultaten var “lugnande”.

År 2010 presenterade Maria Feychting WHO:s studie om hjärntumörrisker för mobilanvändare (Interphone) med budskapet att studien inte skulle visat förhöjd risk. Feychtings presskonferens ledde till att de flesta medier felinformerade sina läsare och lyssnare om vad studien egentligen visade.

Studien Interphone visade  i själva verket klart förhöjd risk för de användare som i undersökningen använt mobilen mest (med mellan 40% och 370%). Ett år senare låg därför just denna studie till grund för att IARC klassade mobilstrålning som “möjligen cancerframkallande”.

Är ICNIRP oberoende som man hävdar från industrin?

Det korta svaret är nej. ICNIRP:s medlemmar har i många fall historiskt till stor del varit finansierade, direkt eller indirekt, av den berörda industrin. ICNIRP:s första ordförande Michael Repacholi är ett exempel. Han har sedan 1990-talet varit konsult åt den berörda industrin och är det fortsatt idag. Här är ett exempel på en insats han gjort i samarbete med GSM Association som företräder mobiloperatörerna.

Den svenske professorn Anders Ahlbom, medlem i ICNIRP mellan 1996 och 2008, är ett annat exempel. Under många år har Ahlbom fått forskningsmedel av telekomindustrin och hans bror, Gunnar Ahlbom var samtidigt lobbyist för TeliaSonera i Bryssel. Ändå framställdes Anders Ahlbom som ”oberoende” expert. Anders Ahlbom påstår i denna mycket nervösa presentation år 2012 att hans utgångspunkt är att.

“Det finns ingen särskild anledning att misstänka att det skulle finnas några hälsorisker med mobilstrålning”.

Detta är ingen bra utgångspunkt för en expert som objektivt ska utvärdera forskningen på området.

Bernard Veyret är ett tredje exempel på en ICNIRP-expert som fått omfattande forskningsfinansiering från telekomindustrin.[i]

Den nuvarande vice ordförande för ICNIRP Maria Feychting får forskningsfinansiering från Ericsson och Telia.

Historia – ICNIRP:s paradigm

Den föreställning som ICNIRP:s rekommenderade värden baseras på etablerades under 1950-talet av personer från den amerikanska militärindustrin som då använde radiovågor/mikrovågor i sina radaranläggningar. Alltsedan 1950-talet har militärindustrin verkat för att enbart uppvärmningseffekter ska erkännas som en effekt av strålningen, trots att det sedan 1960-talet och framåt beskrivits att strålningen har effekter under dessa nivåer (icke-termiska) och pga längre tids exponering, effekter som beskrevs som ”mikrovågssyndromet” eller ”radiofrekvenssjukan”. Sedan 1960-eller 1970-talet hade östeuropeiska vetenskapsmän och läkare rapporterat symtombilden av långvarig exponering vid lägre nivåer, som inte gav upphov till uppvärmning. Sovjetunionen och östblocket hade därför 100 gånger lägre gränsvärden för tillåten exponering av allmänheten än vad som fortfarande gäller i Sverige. Sedan flera decennier har forskningen även visat att strålningen främjar eller orsakar cancer.

På 1960-talet bildades den amerikanska motsvarigheten till ICNIRP, ICES/IEEE som dominerades av industrin som ICNIRP:s nuvarande ordförande Eric van Rongen och WHO:s projektledare Emelie van Deventer är medlemmar i sedan många år. Denna organisation har satt gränsvärden som vilar på det ”termiska paradigmet”, dvs uppfattningen att det enbart finns omedelbara uppvärmningseffekter.

WHO = ICNIRP

Sedan slutet av 1990-talet ställer sig WHO bakom ICNIRP:s rekommendationer. Inte bara det, WHO har även aktivt marknadsfört ICNIRP:s värden över hela världen och arbetat med ett “harmoniseringsprojekt”. Det gick ut på att uppmana länder med bättre skydd, dvs lägre värden, att höja dem till ICNIRP:s nivåer. I dag är fem av sex av de viktigaste experterna som WHO anlitar samtidigt medlemmar i ICNIRP.

Samma person Michael Repacholi, som sedan 1996 ledde arbetet på WHO med hälsorisker med strålning var samtidigt förste ordförande för ICNIRP och medförfattare till ICNIRP:s rekommendationer 1998. Mellan år 1996 och 2006 arbetade han intensivt med att marknadsföra sina egna, ICNIRP:s värden, över hela världen som representant för WHO, oftast i samarbete med andra medlemmar i ICNIRP, bland annat Anders Ahlbom och Bernard Veyret. Han arrangerade även så att telekomindustrin finansierade arbetet på WHO under flera år, vilket avslöjades år 2005.  Repacholi slutade på WHO år 2006. Innan dess hade han emellertid utsett sin efterträdare, elektroingenjören Emelie van Deventer, som han rekryterade år 2000 till WHO. Van Deventer var vid rekryteringen verksam vid ett Universitet i Kanada, specialist på mikrovågsantenner och finansierad av bland annat telekomindustrin. Hon saknar medicinsk kompetens.

I en presentation på en konferens år 2008 uppger Michael Repacholi att WHO fungerade som en  internationell paraplyorganisation.

Varför ska vi förlita oss på ICNIRP? Ordförande vet ej….

År 2016 ställde Strålskyddsstiftelsens ordförande, Mona Nilsson, följande fråga till ordförande för ICNIRP, Eric van Rongen, som alltså även är expert åt WHO och SSM:

– Varför ska svenska folket och svenska beslutsfattare lita på dig och inte de över 200 experter som är av annan uppfattning, som anser att det finns växande belägg för hälsorisker?

Eric van Rongen kunde inte ge något enda skäl till varför vi folket och beslutsfattare ska lita mer på honom:

– Euuh, svårt att säga. Det är upp till det svenska folket och beslutsfattarna att välja vem de vill lita på.

Lyssna på frågan och svaret här.

Vem litar du på?

 

♥♥♥

Det arbete Strålskyddsstiftelsen gör är för dig och din familj. För er hälsa, för kommande generationer och för vår gemensamma miljö. Arbetet görs för att ni ska få tillgång till den information som borde vara självklart i en demokrati. Vi gör det informationsarbete som ansvariga myndigheter borde göra, men som de inte gör. Vi gör också det granskande arbete som tongivande media borde göra, men som de inte gör.

Det här noggranna granskningsarbetet tar tid och kräver ofta hårt arbete innan varje ny artikel kan publiceras.

Om du tycker detta är viktigt och vill bidra till vårt fortsatta arbete, kan du skänka ett engångsbelopp eller bli månadsgivare genom att anmäla stående månadsöverföring i din internetbank. Om många bidrar kan vi arbeta ännu bättre. Tillsammans blir vi starka.

Bankgiro: 814-8504

♥♥♥

 

[i][i] https://www.icnirp.org/en/about-icnirp/former-members/

x Shield Logo
This Site Is Protected By
The Shield →