En ny svensk vetenskaplig studie visar att resenärer i kollektivtrafiken kan utsättas för mycket höga nivåer av mikrovågsstrålning. De högsta nivåerna uppmättes på Stockholms centralstation, där strålningen vid upprepade mätningar var så hög att mätinstrumentets övre mätgräns överskreds. Studien visar också att strålningsnivåerna kan variera kraftigt.
Studien har genomförts av forskarna Lennart Hardell från Forskningsstiftelsen Miljö och Cancer och Mona Nilsson från Strålskyddsstiftelsen. Resultaten publicerades den 15 oktober 2026 i den vetenskapliga tidskriften Cureus.
Mätte strålning under vanliga tågresor
I tidigare undersökningar har de båda forskarna mätt strålning på flygplan och i stadsmiljö samt i bostäder. I denna nya nya undersökning mättes hur höga nivåer mikrovågstrålning, även kallat radiofrekvent strålning, som kan finnas på tåg och i tunnelbana.
Mätningarna genomfördes under juni 2026 på följande platser:
- Stockholms centralstation, både i markplanet och på det nedre planet.
- Arlanda Express mellan Arlanda flygplats och Stockholms centralstation.
- Tunnelbanan mellan T-Centralen och Fruängen, i båda riktningarna.
- SJ tåg mellan Örebro och Stockholm, i båda riktningarna.
Strålningen mättes med en strålningsmätare, Safe and Sound Pro II, som registrerar strålning inom frekvensområdet 400 MHz till 7,2 GHz.
Vid varje mätpunkt mättes den högsta strålningsnivån under minst två minuter, så kallat max toppvärde. Resultaten anges i mikrowatt per kvadratmeter (µW/m²).
Mätningarna omfattade den samlade strålningen från flera möjliga källor, exempelvis mobilbasstationer, mobiltelefoner och trådlösa nätverk.
Högst strålning på Stockholms centralstation
De allra högsta strålningsnivåerna registrerades på Stockholms centralstation.
På stationens västra sida, i riktning mot järnvägsspåren, överskreds mätinstrumentets övre mätgräns på 2 500 000 µW/m² vid samtliga tre mättillfällen. Det innebär att de verkliga maxnivåerna kan ha varit ännu högre.
Även på den östra sidan, mot huvudentrén, uppmättes mycket höga nivåer; mellan 1 300 000 och över 2 500 000 µW/m².
På det nedre planet var nivåerna generellt lägre, men även där registrerades höga maxvärden, som mest 1 090 000 µW/m².
Resultaten visar att strålningsnivåerna kan skilja sig mycket kraftigt mellan olika platser inom samma byggnad.
Höga nivåer även i tunnelbanan
Tunnelbana T-Centralen – Fruängen: maximala strålningsnivåer mellan 26 300 och 254 000 µW/m². Under återresan varierade maxnivåerna mellan 15 800 och 419 000 µW/m². Den högsta nivån under återresan uppmättes mellan Slussen och Mariatorget.
Strålningen varierade alltså kraftigt mellan olika delar av tunnelbaneresan och även mellan resorna i de två riktningarna.
Arlanda Express och SJ-tågen
Arlanda Express: De högsta värdena vid de sju mätpunkterna varierade mellan 41 900 och 474 000 µW/m². De högsta nivåerna uppmättes vid Arlanda och Stockholms centralstation. Ungefär hälften av passagerarna i vagnen använde mobiltelefon under resan.
SJ tåg Örebro – Stockholm: Det högsta registrerade värdet under resan mot Stockholm var 1 030 000 µW/m² vid Arboga station. Även vid andra stationer och på vissa sträckor mellan stationerna uppmättes höga nivåer. På återresan från Stockholm till Örebro uppmättes som mest 714 000 µW/m².
Ett återkommande resultat var att de högsta nivåerna ofta registrerades på stationer eller i anslutning till större trafikknutpunkter, snarare än under själva tågresan.
Medianvärden
Medianvärdet, dvs det mittersta värdet när mätresultaten sorteras i storleksordning av de högsta uppmätta strålningsnivåerna, vid varje mätpunkt under respektive resa var följande:
Arlanda Express : 137 000 µW/m².
Stockholms tunnelbana, T-Centralen – Fruängen, 99 600 µW/m² samt 72 050 µW/m² (tur och retur(.
Tåg Örebro – Stockholm: 85 000 µW/m² samt 67 800 µW/m² (tur och retur)
Resultaten visar att strålningsnivåerna varierade kraftigt både mellan olika resor och mellan olika mätpunkter under samma resa. De högsta nivåerna registrerades ofta vid järnvägsstationer och större trafikknutpunkter.
Hur förhåller sig resultaten till gränsvärdena?
De uppmätta strålningsnivåerna är långt under de gränsvärden som rekommenderas av organisationen ICNIRP och som tillämpas i Sverige som ”referensvärden” eftersom de rekommenderas av Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM. De är 10 000 000 µW/m² som medelvärden under 6 minuter.
ICNIRP gränsvärden skyddar enbart mot uppvärmning av kroppsvävnad. De saknar därmed skydd mot en lång rad andra skadliga effekter som visats i forskningen i stor omfattning inklusive effekter av längre tids exponering exempelvis cancer, degenerativa sjukdomar. Därför är gränsvärdet hårt kritiserat av en stor del av forskarvärlden som begär att det sänks kraftigt för att skydda mot andra hälsoeffekter än uppvärmning.
De uppmätta nivåerna var däremot betydligt högre än de försiktighetsnivåer som rekommenderas i EUROPAEM EMF Guideline 2016 framtagna av europeiska forskare. För Wi-Fi rekommenderar denna riktlinje exempelvis 10 µW/m² dagtid och lägre nivåer nattetid och för särskilt känsliga personer.
De uppmätta nivåerna är även betydligt högre än de nivåer från och med vilka studier av långtidsexponering från mobilmaster rapporterat ökad risk för ohälsa.
Eftersom studiens mätvärden representerar max toppvärden, kan resultaten emellertid inte jämföras direkt med Strålsäkerhetsmyndighetens referensvärde som bygger på medelvärden över 6 minuter. Skillnaden till Strålsäkerhetsmyndighetens referensvärde är därmed ännu större, dvs referensvärdet tillåter betydligt högre toppvärden än 10 000 000 µW/m².
Strålsäkerhetsmyndigheten har aldrig undersökt
Människor vistas idag i miljöer där många trådlösa system används samtidigt.
En person som pendlar till arbetet kan exponeras för mycket hög strålning från mobilbasstationer, andra resenärers mobiltelefoner, trådlösa nätverk och kommunikationssystem på stationer och i tågvagnar.
Det innebär att mätningar enbart i hemmet eller på arbetsplatsen inte ger en fullständig bild av den strålning som människor exponeras för under en vanlig dag.
Strålskyddsstiftelsen anser att denna form av mätningar, för att undersöka människors verkliga exponering borde genomföras av ansvariga myndigheter, främst Strålsäkerhetsmyndigheten, men även av de verksamhetsansvariga SJ, SL och Arlanda Express. Något sådant görs emellertid inte och har sannolikt aldrig gjorts, utan man lutar enbart tillbaka mot att strålningen sannolikt i samtliga miljöer är lägre än ett referensvärde som enbart skydda människor mot att bli akut uppvärmda.
Strålsäkerhetsmyndigheten har endast vid några få tillfällen mätt strålning när de åkt runt i en bil (mobila mätningar) och konstaterat att referensvärdet inte överskrids längs bilrutten. SSM nöjer sig med att människor inte riskerar akut uppvärmning längs vägarna, trots de omfattande vetenskapliga beläggen för många andra allvarliga hälsokonsekvenser vid betydligt lägre nivåer än det hårt kritiserade referensvärdet:
”Hittills insamlade data visar tydligt att exponeringen för radiovågor generellt är högre i tätorter än i glesbygden och att samtliga mätvärden ligger under gällande referensvärden (SSMFS 2008:18). Vanligt förekommande medelvärden i storstäder är 3-7 mW/m2. Det högsta värdet som uppmätts var 1300 mW/m2 vilket motsvarar ungefär 20 % av referensvärdet”
Referens:
Hardell L, Nilsson M. Swedish Public Railway Transportation Environments May Be Associated With High Exposure to Radiofrequency Electromagnetic Field (RF-EMF) Radiation. Cureus. 2026;18(10).
https://doi.org/10.7759/cureus.117957
Mer info:
Om gränsvärdet. Länk
Forskarkritik mot gränsvärdet. Länk
EMF Scientist Appeal. Länk
268 vetenskapsmän har tillsammans undertecknat 
