26 juni, 2017

WHO kritiseras för industriinfiltration och jäviga experter

WHO:s hantering av hälsorisker med strålning från trådlös teknik och elektromagnetiska fält kritiseras  av Europeiska miljöorganisationer, forskare och vetenskapsmän och en fd anställd inom WHO.  WHO anlitar experter med jäv. Dessutom har projektledaren tidigare arbetat för industrin och saknar medicinsk kompetens för uppgiften att leda hälsoriskbedömningar.

Kritiken mot WHO:s hantering av hälsorisker med strålning har ökat under senare tid. Redan under 2015/2016 har över 223 vetenskapsmän i en kritisk appell pekat på att WHO fortsätter att rekommendera gränsvärden från ICNIRP som inte skyddar mot visade hälsoeffekter av strålningen exempelvis huvudvärk, sömnsvårigheter, degenerativa sjukdomar och cancer. Dessa föråldrade gränsvärden från ICNIRP rekommenderas även av Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, och Arbetsmiljöverket i Sverige.

WHO domineras av ICNIRP

Forskargruppen Bioinitiatives arbetsgrupp uppmanar WHO  i en skrivelse  att förändra sammansättningen av sin expertgrupp så att den bättre speglar forskarvärldens uppfattning.

WHO:s mest inflytelserika experter (”core group”) är helt dominerad av ICNIRP. Av gruppen på fem personer är fyra  medlemmar eller fd medlem i ICNIRP. Dessutom är åtminstone 6 ytterligare experter som anlitas av WHO också medlemmar i ICNIRP.

Projektledare med jäv

Tabellen nedan visar sammansättningen av WHO:s kärntrupp av experter. Emelie van Deventer som är WHO:s projektledare är även medlem i IEEE sedan många år liksom en av de fem experterna Eric van Rongen som är ICNIRP:s nuvarande ordförande. Det är en industridominerad organisation som liksom ICNIRP sätter gränsvärden för strålning och som liksom ICNIRP  förnekar andra effekter än de som uppstår då strålningen är så intensiv att den värmer upp vävnad (termiska effekter). Gränsvärdena bygger på ett föråldrat paradigm etablerat av militärindustrin från 1950-talet.

Av tabellen framgår även att av tre av de fem experterna inklusive projektledaren, även är medlemmar Strålsäkerhetsmyndighetens, SSM:s, expertgrupp. Dessutom är en fjärde WHO-expert, svenska Maria Feychting från Karolinska Institutet, fd medlem i SSM:s expertgrupp. Maria Feychting är också finansierad av telekomindustrin och hon har kritiserats för att ha manipulerat en undersökning om hjärntumörrisker för barn samt att ha vilselett om erhållna resultat såväl i den undersökningen som i WHO:s undersökning om hjärntumörrisker för vuxna, Interphone.

Tvåinstansjäv

Detta innebär betydande tvåinstansjäv. Att både sitta och rekommendera gränsvärden och därefter utvärdera hälsoriskerna för andra tunga instanser som WHO eller EU eller nationella expertgrupper borde betraktas som jäv. Utvärderandet av hälsoriskerna innebär i praktiken en utvärdering av gränsvärdenas tillräcklighet.

Många Europeiska miljö/hälsoorganisationer som arbetar med strålningsfrågan och forskare verksamma inom området hälsorisker med EMF-strålning uttrycker gemensamt att de saknar förtroende för WHO:s arbete och WHO:s expertgrupp i en skrivelse till WHO den 26 januari 2017.

”Uppenbar industriinfiltration”

Olga Shean, fd anställd inom WHO har sammanställt en mycket kritisk skrivelse om WHO kallad ”WHO setting the standard for a wireless world of harm” dvs WHO sätter standard för en skadlig trådlös värld. Hon beskriver bland annat industrins infiltration av WHO. Projektledaren för WHO:s arbete med hälsoriskbedömningar, Emelie van Deventer, har tydliga intressekonflikter och bindningar till industrin. Under flera år var WHO:s arbete med frågan till hälften finansierat av telekomindustrins lobbyorganisationer.

Emelie van Deventer är en elektroingenjör utan medincinska kvarlifikationer som tidigare har uttryckt stöd för den trådlösa industrin och som har en allvarlig intressekonflikt genom sin tidigare forskning som var finansierad av industrin och som syftade till att främja trådlös kommunikationsteknik.

På bilden nedan ses WHO:s två projektledare under de senaste 20 åren, fotograferade tillsammans med personer från IEEE och US Air Force Laboratory (logga) redovisat av Michael Murphy medlem i IEEE som beskriver organisationens/industrins koppling till WHO. Michael Repacholi, (i mitten på bilden längst ner till höger och med armarna om bland annat Michael Murphy från US Air Force), var ordförande för ICNIRP samtidigt som han ledde WHO EMF projektet och finansierades till hälften av industrin. Han ersattes år 2006 av Emelie van Deventer, som också ses på bilden nedan.

I en annan bild pekar Murphy på industrins och IEEE:s koppling till ICNIRP. På bilden nedan ses både Michael Repacholi och Anders Ahlbom. Ahlbom ledde alla expertutredningar i Sverige om hälsorisker med strålning under tio år samtidigt som han deltog i att sätta gränsvärden för ICNIRP och turnera jorden runt med Repacholi och WHO för att saluföra ICNIRP:s gränsvärden som världsstandard. Samtidigt var hans bror Gunnar Ahlbom anställd hos TeliaSonera i Bryssel som lobbyist (vice president EU affairs).

Olga Shean talar om en “uppenbar industriinfiltration”. I ett organisationsdiagram åskådliggör hon industrins inflytande över hälsoriskbedömningar och lagstiftning via WHO.

I en separat namninsamlingsappell uppmanar hon WHO att ersätta Emelie van Deventer med en person som är oberoende från industrin och som har lämpliga medicinska meriter lämpade för att göra hälsoriskbedömningar med strålning från trådlös teknik.

47 miljö/hälsoorganisationer som är verksamma inom strålningsfrågan protesterade också i en gemensam skrivelse till WHO år 2014 mot WHO:s bristande objektivitet vid hanteringen av frågan. År 2014 pekade även en skrivelse ut att WHO missat att inkludera 1160 undersökningar (!) i sin preliminära forskningsöversikt. Detta är något som Emelie van Deventer omnämnde i stället för att svara på Mona Nilssons fråga till henne om varför beslutsfattare och människor i Sverige skulle lita mer på henne/WHO än på 220 experter som menar att det finns omfattande belägg för hälsorisker av strålning från trådlös teknik och lågfrekventa magnetfält.

År 2000, på uppdrag av dåvarande WHO-chefen Gro Harlem Brundtland som själv är drabbad av ohälsoeffekter av mobilstrålning,  lämnades en omfattande rapport över hur tobaksindustrin strategiskt arbetat med att infiltrera WHO och motarbeta regleringar gällande tobaksanvändning. Tyvärr använder telekomindustrin samma strategier och har lyckats väl med att infiltrera och underminera WHO:s arbete med hälsoriskbedömningar av strålning.

Tidigare granskningar av industrins infiltration av WHO:

Gro Harlem Brundtland, fd chef för WHO: ”Inga tvivel om hälsoeffekter av mobilstrålning” Länk

WHO kritiseras för jäv. Länk

Hälften av WHO:s arbete med strålningsfrågan bekostades av telekomindustrin. Länk

WHO Watch/Microwave News. Länk

Dokumentär: Microwaves, science and lies. Länk

Tobaksrapporten WHO Länk