12 december, 2017

SSM fortsätter att nonchalera jäv i expertrapport

En ny rapport från Strålsäkerhetsmyndigheten SSM avfärdar hälsorisker med mobiltelefoner och övrig trådlös teknik. Under ett decennium har myndigheten valt experter med bindningar till berörd industri. Slutsatsen har också alltid varit densamma oavsett vilka risker som framkommit i forskningen: ”inga hälsorisker”.

Pressmeddelande 2013-05-03.

Den nya rapporten från SSM står i stark kontrast till slutsatsen från en internationell forskningssammanställning publicerad i januari i år från 29 forskare, The BioInitiative Working Group.[1] Bioinitiativgruppen har till skillnad från SSM-experterna, inte några kopplingar till mobilindustrin. Slutsatserna var en kraftig varning till samhället att ta riskerna på allvar, i synnerhet för barn och foster som är särskilt känsliga. Effekter långt under gränsvärdet är helt klarlagda och barn som exponeras som foster löper risk för bestående skador. Forskningen visar att risken för exempelvis sömn- och koncentrationsproblem, huvudvärk och cancer ökar vid kronisk exponering för mobilmaster. 54 forskningsstudier har visat genetiska skador av mikrovågsstrålning (mobilstrålning) och 98 studier visar skadliga effekter på hjärnan.

Gränsvärdet för tillåten strålning måste sänkas radikalt och omgående. Gällande gränsvärde från ICNIRP skyddar enbart mot omedelbara uppvärmningseffekter av 6 minuters exponering och utesluter effekter av längre tids exponering exempelvis cancer.

Mobilanvändning ökar risken för malign hjärntumör och tumörer i huvudområdet. Risken har blivit allt mer klarlagd under de senaste åren vilket föranledde Internationella Cancerforskningsinstitutet IARC att 2011 klassa strålningen som ”möjligen cancerframkallande” samt Italiens högsta domstol att döma skadestånd hösten 2012 till en affärsman som fått tumör efter långvarig mobilanvändning.

SSM:s expertgrupp utgörs av följande personer med tydliga industrikopplingar:

Martin Röösli, docent i epidemiologi vid Swiss Tropical Health Institute, sitter i styrelsen för ett mobilindustrifinansierat institut i Schweiz[2]. Han får forskningsfinansiering från mobilindustrin, bland annat för en undersökning om hjärntumörrisker för barn som använder mobiltelefoner. Undersökningen manipulerades och forskarnas slutsats var att inga risker observerats, vilket motsades av de förhöjda risker för hjärntumör som genomgående redovisades i tabellerna.[3]

Heikki Hämäläinen, professor i psykologi vid Turku Universitet, får finansiering från Nokia och TeliaSonera via Tekes.

Emelie van Deventeer, ingenjör och ansvarig för frågan om hälsorisker med mobilstrålning och elektromagnetiska fält på WHO (WHO EMF Project). Projektet delfinansierades upp till hälften under många år med pengar från el- och mobilindustrin (GSM Association och Mobile Manufacturers Forum).[4]Pengarna slussades mellan 1995 och 2007 till WHO via ett sjukhus i Australien.[5]Van Deventeer rekryterades år 2000 till WHO av Michael Repacholi, som hade startat den industrivänliga organisationen ICNRIP som rekommenderat de skyhöga och otillräckliga gränsvärdena för mobilstrålning. Michael Repacholi genomförde från WHO en världsomfattande PR-kampanj för att marknadsföra ICNIRP:s gränsvärden och beskedet att inga hälsorisker visats.

Eric van Rongen, biolog från Health Council of the Netherlands, medlem i ICNIRP och medarbetare åt Emelie van Deventeer och Michael Repacholi  i WHO-projektet på WHO sedan 2002, som alltså finansierats till närmare hälften av industrin under många år.[6]

SSM tillsatte år 2002 ett vetenskapligt råd lett av professor Anders Ahlbom från Karolinska Institutet. Under ett decennium fram till 2011 hade Ahlbom monopol på att leda expertutredningar i Sverige om den för telekomindustrin mycket känsliga frågan om mobilerna och mobilmasterna innebar en hälsorisk.  Ahlboms forskarkollega Maria Feychting var den ständiga sekreteraren i samtliga rapporter som år efter år avfärdade riskerna. 2011 lämnade Ahlbom SSM:s expertgrupp efter att det framkommit att han underlåtit att redovisa att han satt i styrelsen för sin brors lobbyingfirma, Gunnar Ahlbom AB, med fokus på EU-lobbying för telekomindustrin. Ahlbom petades därför från den viktiga cancerriskbedömningen vid IARC 2011. Brodern Gunnar Ahlbom var under många år lobbyist för TeliaSonera i Bryssel, samtidigt som Anders ledde ”oberoende expertutredningar” åt såväl EU som Sverige. Anders Ahlbom har dessutom varit medlem ICNIRP sedan 1996 vilket KI:s etiska råd år 2008 ansåg kunde utgöra jäv. Kollegan Maria Feychting var också medlem i ICNIRP liksom en majoritet av de övriga experterna i gruppen under Ahlboms ledning. Båda har också fått stora forskningsanslag från mobilindustrin med vilka de förhandlar direkt och därefter ber Vinnova ordna en brandvägg för syns skull.[7]

Presskontakter

Mona Nilsson, vice ordförande, Strålskyddsstiftelsen
Telefon: 08-560 516 02
E-post: mona@stralskyddsstiftelsen.se

Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse som arbetar för att människor och miljö skyddas mot skadlig elektromagnetisk strålning genom att informera om risker och publicera rekommendationer. Stiftelsen verkar för skärpt lagstiftning, stärkt konsumentskydd samt stöd till de som redan skadats. www.stralskyddsstiftelsen.se

x Shield Logo
This Site Is Protected By
The Shield →