20 augusti, 2019

Därför förtalas Strålskyddsstiftelsen

Har du mötts av rubriker som påstår att Strålskyddsstiftelsen är “årets förvillare” eller andra negativa omdömen? Det finns en förklaring: Strålskyddsstiftelsens information om att omfattande forskning visar hälsorisker med strålning från trådlös teknik och de många vetenskapsmännens varningar upplevs som ett hot av de stora telekom- och IT-bolagen.  Det är därför som det i första hand är mobiltelefonföretagen och deras PR-byråer som egentligen ligger bakom denna veritabla smutskastningskampanj mot Strålskyddsstiftelsen.

Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse utan vinstsyfte som arbetar med utgångspunkt från Europarådets rekommendationer i resolution 1815 samt vetenskaplig forskning och forskares bedömningar. Vi informerar om hälsorisker med elektromagnetisk strålning, med tonvikt på mikrovågsstrålning som sänds ut från trådlös teknik, men även med lågfrekventa magnetfält.

Vi är också den enda instans i dag i Sverige som kritiskt granskar ansvariga myndigheters hantering av hälsorisker med strålning från trådlös teknik och lågfrekventa elektromagnetiska fält. Vi ger råd om hur riskerna kan minskas och verkar för stärkt skydd mot hälsorisker med strålningen.

Orsaken till smutskastningen

Den industri som använder trådlös teknik som sänder ut skadlig mikrovågsstrålning i sina produkter, såväl för civilt som militära ändamål, anser att information om hälsorisker och information om de negativa effekterna av den egna verksamheten är ett hot mot fortsatt expansion och mot en positiv vinstutveckling.

Sedan decennier har olika industrigrenar arbetat med olika strategier för att försvara sin verksamhet mot vad de upplever som sådana hot som objektiv information om hälso- och miljörisker innebär.

I strategin ingår att motarbeta forskare som pekar på risker för miljö och människors hälsa med industrins verksamhet och de organisationer som informerar om riskerna. Det inkluderar även rena smutskastning- och förtalskampanjer, vilka riktas både mot forskare, läkare samt miljö- och hälsoskyddsorganisationer, som Strålskyddsstiftelsen.

Detta är en dokumenterad företagsstrategi för att försvara sin verksamhet. Se exempelvis Världshälsoorganisationens tobaksutredning längre när i denna artikel.

Vikten av att använda en tredjehandspart

I ett dokument läckt från en av de största mobiltelefontillverkarna under 1990-talet, Motorola, framkom det att Motorola ansåg det ”väldigt viktigt” att Motorola inte själv framträdde i debatten om hälsorisker utan att andra personer, vilka gav sken av oberoende från industrin, förde debatten åt Motorola. Motorolas dokument visar också att man angrep forskare  som visade att mikrovågsstrålning vid frekvenser som används ibland annat Wifi och trådlösa telefoner (2,4 GHz) orsakade DNA-skada i djurförsök.

Om “årets förvillare”

Påståendet härrör från skeptikerföreningen Vetenskap och folkbildning år 2013. Till saken hör att även TV4, Svenska Dagbladet och SR:s granskande redaktion Kaliber har “utsetts” till ”årets förvillare” av denna hårt kritiserade förening, även kallad VoF, men det är knappast något som dominerar sökträffar vid sökningar på Svenska Dagbladet eller TV4 – till skillnad från sökträffar för Strålskyddsstiftelsen.

Föreningen Vetenskap och folkbildning  har många kännetecken på en så kallad frontorganisation, en bulvanorganisation, för den industri som säljer trådlös teknik och som betraktar Strålskyddsstiftelsens information som ett hot. Bland annat agerar Vetenskap och folkbildning genomgående i frågor som handlar om tredje part, exempelvis den industri som känner sig hotad av en fri debatt om hälsorisker med elektromagnetisk strålning, och man ägnar sig även intensivt åt att smutskasta forskare, läkare, politiker och organisationer som Strålskyddsstiftelsen, som pekar på hälsoriskerna.

Motiveringar bakom “årets förvillare”

Hur motiverade Vetenskap och folkbildning att Strålskyddsstiftelsen skulle vara ”årets förvillare”? Argumenten är dessa:

  1. Strålskyddsstiftelsen påstås sprida ”skrämselpropaganda” och ”ensidigt vinklad rapportering” om hälsorisker med strålning.
  2. Strålskyddsstiftelsen påstås vara en “lobbygrupp”
  3. Det påstås också att vi skulle “skickat propaganda till ett stort antal skolor och skolansvariga i landet och varnat för införandet av trådlösa nätverk. Detta har lett till att Strålsäkerhetsmyndigheten sett sig tvungen att gå ut till landets skolor och dementera lobbygruppens påståenden.”
  4. Det påstås “att de flesta forskare och myndigheter inom området inte delar stiftelsens syn på farorna försöker man förklara med en konspirationsteori, nämligen att meningsmotståndarna skulle vara köpta av mobiltelefonindustrin.”
  5. Det påstås att “ingen forskning har visat att trådlösa nätverk och mobiltelefoni skulle vara farligt för vuxna, och att det skulle vara farligt för barn finns det inte heller några belägg för. Strålskyddsstiftelsen har förvillat allmänheten, spritt obefogad oro och ökat risken för elfobi.”

Samtliga motiveringar är felaktiga

Det är helt uppenbart för en objektiv granskare att alla motiveringar bakom “årets förvillare” är felaktiga.

Detta är sanningen i frågan:

  1. Strålskyddsstiftelsen publicerar information baserad på omfattande källhänvisningar och vetenskaplig forskning. Det är inte “propaganda.” Det finns överhuvudtaget inte något vinstsyfte med vår verksamhet. Syftet är endast att rädda liv: att människor ska få veta sanningen om riskerna och vad den vetenskapliga forskningen visar, inklusive risk för cancer, och därmed få möjlighet att förebygga ohälsa och rädda liv. Det som däremot kan kallas propaganda är att marknadsföra trådlös teknik som genererar hundratals miljarder i omsättning och påstå att det skulle saknas hälsorisker för att främja denna mångmiljardomsättning.
  2. Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse utan vinstsyfte. Det är inte en “lobbygrupp”.
  3. Det var Strålskyddsstiftelsen som i mars 2013 bemötte Strålsäkerhetsmyndighetens brev till skolorna år 2011 – inte tvärtom som VoF påstår. I brevet påstod Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, att “Det finns inga misstankar grundade på seriös vetenskap om att radiovågor från trådlösa nätverk skulle innebära några hälsoproblem.” och vidare att “SSM har mätt på trådlösa datornätverk i skolmiljö och de mätningarna visar att exponerings-nivåerna är låga.” Båda påståendena är felaktiga och missvisande SSM hade enbart mätt i en liten byskola en söndag i juni år 2009. Strålsäkerhetsmyndigheten sände därpå ut ytterligare ett par brev och ett pressmeddelande vilket SR Ekot rapporterade om utan att ge Strålskyddsstiftelsen möjlighet att kommentera de felaktiga påståendena om Stiftelsens information i inslaget. Här är vårt bemötande av SSM:s brev som vi sände i november 2013.
  4. De flesta forskare inom området som inte är finansierade av telekomindustrin delar Strålskyddsstiftelsens syn på faror med strålningen. Exempelvis de 247 vetenskapsmän verksamma på området som undertecknat EMF Scientist Appeal. För att påstå att “de flesta forskare” inte delar vår syn bör Vetenskap och folkbildning presentera en lista på forskare verksamma på området som överstiger 247 forskare, vilket man inte har gjort! Det är alltså ett påstående som är falskt och sanningen verkar vara raka motsatsen: De flesta forskare delar Strålskyddsstiftelsens syn. Det är dessutom ingen tvekan om att de förhållandevis fåtaliga forskare som dominerat utredningar i Sverige, inom WHO och för EU-kommissionen och som avfärdar hälsorisker har finansiella bindningar till den berörda industrin på samma sätt som många forskare finansierade av kemikalie- eller tobaksindustrin genom åren förnekat hälsorisker med tobak eller kemikalier. Eftersom det är väl etablerat att finansiering från industrin påverkar forskningsresultat och slutsatser är det i dag regel att alla intressekonflikter som kan påverka forskningsresultat ska redovisas vid publicering av vetenskapliga artiklar.“Studies funded exclusively by industry reported the largest number of outcomes, but were least likely to report a statistically significant result” Källa
  5. Det finns omfattande forskning som visar att mikrovågsstrålning som sänds ut av trådlös teknik inklusive WiFi är skadligt på många sätt, inklusive risk för cancer. Därför anser ledande forskare idag att gällande regelverk måste skärpas, att allmänheten måste informeras brett om riskerna samt att informationen ska riktas särskilt till föräldrar eftersom barn är särskilt känsliga. Att barn absorberar mer strålning är vetenskapligt klarlagt samt att de dessutom är känsligare för strålningspåverkan pga att deras nervsystem utvecklas och de har snabbare cellomvandlingshastighet är också ett faktum som inte går att förneka. Se som exempel denna lista.

Forskningsresultat och Europarådets rekommendationer inte “skrämselpropaganda”.

Att redovisa vetenskapliga forskningsresultat som visar hälsorisker med strålning från trådlös teknik är inte ”skrämselpropaganda”. De enda som kan uppfatta detta som ”skrämmande” är de som säljer sådan teknik, den berörda industrin som i sina årsredovisningar uppger att nya rön om hälsorisker och allmänhetens oro över hälsorisker är en risk för vinstutvecklingen. Vidare bedömer återförsäkringsbolag att erkännande av hälsorisker med elektromagnetiska fält och strålning från trådlös teknik är en högriskfaktor, i högsta riskklassen, som kan drabba försäkringsbranschen mycket hårt.

247 vetenskapsmäns och många läkares ställningstaganden är inte ”skrämselpropaganda”. Inte heller Europarådets rekommendationer i resolution 1815 exempelvis.

Strålskyddsstiftelsen mindre “ensidig” än Strålsäkerhetsmyndigheten

Gällande påståendet att vår information är ”ensidig” är detta också felaktigt. För det första följer Strålskyddsstiftelse sina stadgar som gör att stiftelsen ska arbeta med frågor kopplade till risker med  elektromagnetiska fält – inte med andra frågor. För det andra är Strålskyddsstiftelsens  information betydligt mindre ”ensidig” än Strålsäkerhetsmyndighetens, Folkhälsomyndighetens eller Arbetsmiljöverkets, som däremot väldigt ensidigt för fram felaktiga påståenden att forskningen inte skulle visat skadliga effekter och att det därför inte skulle finnas skäl till att strålningen kan orsaka ökad ohälsa inklusive cancer, psykisk ohälsa och neurodegenerativa sjukdomar mm. Strålsäkerhetsmyndigheten påstår också ensidigt och felaktigt att majoriteten av forskarna skulle vara överens om att det inte finns hälsorisker men redovisar inte att flera hundra forskare tvärtom anser att det finns växande belägg för hälsorisker och att allmänheten måste informeras och skyddas bättre.

En majoritet av forskningen visar att strålningen medför negativa effekter för hälsan. Vi anser det inte rimligt att vi skulle sprida dubbla budskap om att strålningen medför hälsorisker och i nästa stund påstå att den inte skulle göra det mot bakgrund av den omfattande forskning som tydligt visar hälsorisker.  Det är självfallet en orimlighet, på samma sätt som att om vi arbetade med tobaksförebyggande information skulle påstå att rökning är skadligt för att i nästa stund påstå att det inte finns några hälsorisker.

När det gäller Strålskyddsstiftelsen kontra Strålsäkerhetsmyndigheten är det inte någon hemlighet att vi är mycket kritiska till att Strålsäkerhetsmyndigheten sedan många år ger människor felaktiga och vilseledande besked om riskbilden, i strid med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Att påstå att vår information skiljer sig från Strålsäkerhetsmyndighetens är att slå in öppna dörrar: Orsaken till att Strålskyddsstiftelsen startades är Strålsäkerhetsmyndighetens myndighetsmissbruk och felaktiga information under ren lång rad av år. Hade Strålsäkerhetsmyndigheten fungerat som det var tänkt, och skyddat människorna och inte industrin, samt informerat korrekt om visade risker och ställt krav på industrin – i stället för tvärtom, hade Strålskyddsstiftelsen inte behövts.

Vi har som enda instans i Sverige under senare år granskat Strålsäkerhetsmyndighetens arbete. Vi har också upprepat begärt att Strålsäkerhetsmyndighetens hantering av frågan måste granskas av oberoende utredning och tongivande medier vilket inte gjorts sedan ett granskande och avslöjande program år 2003 i SVT (Uppdrag Granskning).

WHO-rapport visade industrins strategi

År 2000 lät WHO publicera en utredning över tobaksindustrins strategi för att motarbeta reglering av tobaksrökning. Flera andra rapporter har också via tobaksindustrins egna dokument kartlagt industrins strategier. Telekomindustrin och flera andra tunga industrigrenar använder samma strategier för att försvara sina intressen.

WHO visar i sin rapport att tobaksindustrin arbetade för att smutskasta både enskilda personer som verkade för bättre skydd mot hälsoriskerna men också organisationer och vetenskapsmän bland annat genom att:

  1. Attackera organisationer som verkar för stärkt skydd mot hälsorisker med tobak
  2. Smutskasta nyckelpersoner som verkar för stärkt skydd mot hälsorisker med tobak
  3. Samarbeta med journalister för att ifrågasätta organisationer som verkar för stärkt skydd mot hälsorisker med tobak

Tobaksindustrin använde påstått  ”oberoende personer och organisationer” för att ifrågasätta de organisationer som arbetade för stärkt skydd: via artiklar i media och via presentationer till media och till politiker samtidigt industrins samröre med dessa ”oberoende personer och organisationer” doldes.

“Tobacco companies used “independent” individuals and institutions to attack WHO’s competence and priorities in published articles, and presentations to the media and to politicians, while concealing its own role in promoting these attacks.”

När det gäller frågan om hälsorisker med strålning är tyvärr WHO infiltrerat av telekom- och militärindustrin. WHO försvarar industrins intresse inte folkhälsan. Telekomindustrin har bland annat finansierat WHO:s arbete med frågan under flera år. Attackerna behöver inte riktas mot WHO som inte utgör ett hot mot telekom- och elindustrin, utan riktas i stället mot organisationer som Strålskyddsstiftelsen och mot oberoende forskare som redovisar att strålningen innebär hälsorisker samt mot de enskilda personer som vittnar om skador, inklusive WHO:s tidigare generaldirektör Gro Harlem Brundtland.

Relaterat:

Monsanto paid Google to censor results – operated Fusion Center to discredit journalists and activists. Nexus 10 aug. 2019

 

%d bloggare gillar detta:
x Shield Logo
This Site Is Protected By
The Shield →