Det står stora belopp på spel när forskning om mobilanvändning kan orsaka cancer presenteras. Mobilindustrin har finansierat flera undersökningar där användare betraktats som oexponerade. Resultatet blir undervärderade risker. Nedan ges tre exempel på studier om hjärntumörrisker som genom sin design undervärderade resultaten. Alla tre finansierades av telekombolag.
Den italienske affärsmannen Innocente Marcolini fick en tumör på en ansiktsnerv efter att ha använt både mobiltelefon och trådlös telefon i upp till sex timmar varje dag under 12 år. Han tillhör de som vänt sig till domstol för att den allvarliga skadan av mobilanvändningen ska bli erkänd. Italiens högsta domstol beslutade hösten 2012 att det fanns påvisat orsakssamband mellan tumören och Marcolinis användning av trådlösa telefoner och mobiltelefoner. Beslutet är prejudicerande.
Ett år tidigare den 31 maj 2011 hade WHO:s Internationella Cancerforskningsinstitut IARC i Lyon bedömt att strålning från trådlös teknik, exempelvis mobiltelefoner, mobilmaster och trådlösa nätverk kunde klassas som ”möjligen cancerframkallande”, klass 2B eftersom flera undersökningar, Interphone och Hardells (se nedan) visat ökad risk för hjärntumör av mobilanvändning.
Risker för telekombolagen
Nyheter om att mobilstrålning kan orsaka cancer välkomnas inte av de stora mobiltelefonbolagen. Ökad uppmärksamhet kring den trådlösa teknikens hälsoskadliga påverkan, ny forskning som visar risker och prejudicerande domstolsbeslut kan leda till minskad efterfrågan. Miljardvinster kan på kort tid omvandlas till miljardförluster. Världens största leverantör av mobilbasstationer, det svenska företaget Ericsson är beroende av fortsatt ökad användning av trådlös teknik för bibehållen omsättning och vinst. I årsredovisningen (2011) beskrivs nya rön om mobiltelefoners skadlighet som en finansiell risk:
”Upplevda risker eller nya vetenskapliga rön om skadliga hälsoeffekter av mobiltelefoner och mobiltelefonutrustning kan emellertid påverka oss negativt genom minskad försäljning eller rättsliga processer”
Även försäkringsbranschen berörs. Redan 1997 skrev ett av världens största försäkringsbolag, Swiss Re, att frågan om hälsorisker med elektromagnetisk strålning är farlig och kan hota försäkringsbranschens existens. I en senare Swiss Re-rapport 2013 över områden som kan hota försäkringsbranschen hamnar elektromagnetisk strålning i högsta riskklassen. Det italienska domslutet och IARC:s cancerklassning nämns. En erkänd direkt koppling mellan strålningen och hälsoeffekter kan leda till stora förluster.
Det finns alltså avsevärda ekonomiska intressen i att forskningsresultat inte visar hälsorisker. I en intervju år 1999 berättade Christer Törnevik, direktör vid avdelningen för hälsa och säkerhet vid Ericsson, att Ericsson finansierade forskning för att ”så snabbt som möjligt få fram slutliga forskningsresultat som sätter punkt för den här debatten” (dvs om strålningsriskerna).
I samma artikel i Ny Teknik beskrevs att trådlösa telefoner strålar lika mycket som vanliga mobiler. Detta har betydelse för redovisningen av de tre studierna nedan.
Manipulerad forskning
Enligt George Carlo, som under 1990-talet ledde ett amerikanskt mobilindustrifinansierat forskningsprojekt om hälsoriskerna, satsade industrin under 1990-talet på att få kontroll över forskningen om hälsoeffekter av mobilstrålning genom att bland annat finansiera studier med inbyggd liten möjlighet att visa hälsorisker. Ett sätt är att behandla exponerade som oexponerade genom att exempelvis begränsa frågan till endast en viss tidsperiod eller genom att utesluta vissa typer av en exponering.
Flera industrifinansierade undersökningar har gjort just detta: behandlat exponerade som oexponerade. Bland annat alla som använt trådlösa telefoner (DECT) trots att det är känt sedan lång tid och enligt Ny Teknik att trådlösa telefoner strålar som vanliga mobiler.
Effekten beror på att i dessa så kallade fall-kontroll studier undersöks en grupp som fått en viss sjukdom (hjärntumörer) och deras exponering för något (mobilanvändning). Den sjuka gruppens användning jämförs med en kontrollgrupp som inte har sjukdomen. Om den sjuka gruppen exponerats mer än jämförelsegruppen innebär det att den studerade faktorn medför ökad risk för sjukdomen. Om en del av exponeringen inte beaktas (trådlösa telefoner) leder det till att användningen/exponeringen i den sjuka gruppen förefaller vara lägre än den egentligen varit och risken blir underskattad.
Det finns endast ett begränsat antal undersökningar om hjärntumörrisker av mobilanvändning som är helt oberoende av mobilindustrins finansiering och inflytande. Den svenske cancerläkaren Lennart Hardell hör till de senare. Det var Hardells forskning som var avgörande för den italienska domstolens beslut hösten 2012. Den ansågs mer tillförlitlig och domstolen noterade att den, till skillnad från andra undersökningar, var helt oberoende av de företag som tillverkar telefonerna. Hans resultat hade även stor betydelse vid IARC:s cancerklassning 2011.
Hardell har visat att både mobiler och trådlösa telefoner i liknande grad ökar risken för hjärntumör. Detta till skillnad från de industrifinansierade undersökningarna Interphone, Cefalo och den danska kohorten som helt eller delvis ignorerat användning av trådlös telefon. Att hantera trådlösa telefonanvändare som oexponerade kan jämföras med att utesluta rökare av ett visst cigarrettmärke i en undersökning om rökning orsakar lungcancer. Den danska kohorten har dessutom behandlat de i särklass mest exponerade användarna av mobiltelefoner som oexponerade.
Interphone uteslöt trådlösa telefoner
Interphone studerade risk för hjärntumör bland vuxna mellan 30 och 59 år som fått hjärntumör mellan år 2000 och 2004 i 13 länder. Den samordnades av IARC och var till hälften finansierad av mobillobbyorganisationerna Mobile Manufacturer’s Forum, MMF och GSM Association och till hälften av EU. Undersökningen betraktade trådlösa telefonanvändare som oexponerade och visade genomgående att liten eller måttlig mobilanvändning skulle minska risken för hjärntumör.
Dessa märkliga resultat tyder på att studien belastades med metodfel som drog ner risken i sådan grad att studien verkade visa att liten mobilanvändning skulle skydda mot hjärntumör. Det som också tyder på allvarliga metodfel är att man även såg ökad risk i gruppen med högst användning av mobilen. Det är osannolikt att mobilen både kan minska och öka risken för hjärntumör.
Ett sådant metodfel var att betrakta användare av trådlösa telefoner som oexponerade. Det är intressant att notera att en telekomrepresentant, Joe Wiart, deltog i den grupp i Interphones arbetsgrupp som tog fram riktlinjer för hantering av exponeringen. Joe Wiart var samtidigt anställd av France Telecom.
Interphone visade ökad risk för aggressiv hjärntumör i den grupp som använt mobilen mest: de som använt mobilen i totalt 1640 timmar eller mer. Det motsvarar drygt 1 timma om dagen i fyra år eller 30 minuter om dagen i tio år. Det har ofta felaktigt beskrivits som att den ökade risken som visades i studien endast gällde tunga användare, men 30 minuter till 1 timma motsvarar en vanlig till låg användning i dag.
För att visa vilken effekt det får om man utesluter trådlösa telefoner från den samlade exponeringen gjorde Lennart Hardell och hans kollega Michael Carlberg en analys där de också liksom i Interphone betraktade användare av trådlösa telefoner som oexponerade. Dessutom begränsades ålderskategorin till 30-59 år. Analysen visade att riskerna sjönk och blev snarlika de som Interphone visade. Hardells studier hade när trådlösa telefoner adderades till den samlade exponeringen visat högre risk för hjärntumör än Interphone – vilket Hardell kritiserats för. Dessutom var inte åldern för deltagande i studien lika snävt begränsad som i Interphone utan åldersgruppen i Hardells studier var 20-69 år.
När Interphone-resultaten presenterades i media påstods att studien visade att mobilen inte ökar risken för hjärntumör. Dagens Nyheter skrev exempelvis över hela förstasidan ”Ny studie slår hål på mobilmyt. Största studien hittills. Människor som pratar mycket i mobilen löper inte större risk att drabbas av hjärntumör än andra”.
Cefalo: Endast de tre första åren
Cefalo-undersökningen om risk för hjärntumör hos barn och ungdomar mellan 7 och 19 år från fyra olika länder finansierades delvis av Swiss Research Foundation on Mobile Communication, FSM. FSM finansieras i sin tur av de största mobiloperatörerna i Schweiz och det var också de som grundade stiftelsen 2002.
I denna studie som publicerades år 2011 ställdes den märkliga frågan till barnen och ungdomarna hur mycket de använt den trådlösa telefonen under de tre första åren den trådlösa telefonen användes. Tilltaget upptäcks bara av den mest noggranne läsaren av den publicerade undersökningen. Det nämns enbart i den tredje fotnoten under tabellen som presenterar resultaten om användning av trådlös telefon och enbart kort i metoddelen utan förklaring till varför endast de tre första årens användning skulle beaktas. Det nämns varken i sammanfattningen eller i resultatdelen, inte heller när forskarna jämför sitt resultat med Hardells trots att Hardell studerat all användning utan begränsning och resultaten därför inte är jämförbara. I stället ges sken av att resultaten Cefalo skulle spegla all användning:
”Hardell and colleagues consistently found estimates of brain tumor risk to be of the same order of magnitude for both uses of mobile and cordless phones. In this study, however, we (dvs Cefalo) found no statistically significantly increased risk for brain tumors in relation to cordless phone use.”
I SCENIHR-rapporten som gavs ut 2014/2014 av EU skrev en av forskarna bakom både SCENIHR och Cefalo följande häpnadsväckande påstående mot bakgrund av begränsningen till de tre första åren som forskaren var väl medveten om:
”Use of cordless phones showed no increased OR../.. not even in the group of highest cumulative use.”
Mona Nilsson ställde på på hösten 2011 frågan till flera av forskarna bakom studien av om varför forskarna begränsade frågan till de tre första årens användning? Alla tre gav olika svar (som inte redovisas i den publicerade Cefalo-artikeln). Det märkliga är även att frågan om begränsning till de tre första åren inte fanns med i det frågeformulär som sändes in och godkändes av etikprövningsnämnden. Begränsningen gjordes alltså i ett senare skede av studien.
Här är förklaringarna som gavs:
Martin Röösli (även i SSM:s vetenksapliga råd) : – – Vi tänkte att användningen i början är mest viktig och att det senare inte är så stor skillnad. Han talar även om att det skulle kräva för stora resurser att fråga om mer än tre års användning: Du kan inte ställa alla frågor i en enda studie. Vi intresserade oss för den första användningstiden eftersom vi ville undersöka långa latenstider. Beträffande korta latenstider är mobiltelefoner en mer relevant exponeringskälla och om mikrovågor är en risk skulle den uppträda för exponeringsuppgifterna för mobiltelefoner. Så vi såg ingen anledning att fokusera på korta latenstider även för de trådlösa telefonerna.
Joachim Schuz: – Vi ville undersöka risken med användning i förskoleåldern (kindergarten)
Maria Feychting (Karolinska Institutet fd expert åt Strålsäkerhetsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten) svarade följande i en korrespondens med KI:s jurist vid ledningskansliet: ”Vi har mycket goda skäl till förändringarna av frågorna om trådlösa telefoner; den ursprungliga formuleringen avsåg användning av trådlösa telefoner vid tidpunkten för intervjun, dvs efter det att patienten insjuknat i hjärntumör (och motsvarande datum för matchade kontrollpersonen). Eftersom sjukdomen sannolikt leder till att telefonvanor kan ha förändrats skulle dessa frågor inte ge oss korrekt information om telefonvanorna under den etiologiskt relevanta tidsperioden, dvs sannolikt flera år innan tumören diagnostiserades, och frågorna skulle inte ha kunnat användas så som de var formulerade i den preliminära versionen.”
Den version som sändes till etikprövningsnämnden innehöll följande frågor: Finns det en trådlös telefon i hemmet? När började barnet först använda den trådlösa telefonen? Hur ofta svarar barnet men lämnar telefonen till någon annan? Hur ofta talar barnet i den trådlösa telefonen och hur många minuter om dagen?
Frågeformuläret är mycket omfattande. Totalt ställs 267 frågor till barnet och föräldrarna, om allt från kontakt med får och getter till ormar och reptiler i förhållande till risk för hjärntumör. 38 frågor ställs om barnets exponering för cigarrettrök och 28 frågor om allergier. Påståendet om att det skulle kräva för mycket att fråga om mer än 3 års användning av den trådlösa telefonen framstår som rent nonsens. Likaså påståendet om önskan att undersöka risken i förskoleåldern – om så var fallet skulle detta preciserats i frågan och i resultatdelen av den publicerade artikeln, dvs användning i förskoleåldern, och inte som nu ”de tre första åren barnet använde telefonen”. Gällande övriga påståenden från Martin Röösli och Maria Feychting är även de nonsens. I seriösa vetenskapliga undersökningar vill man självfallet undersöka den samlade exponeringen svåvida man inte uttryckligen förklarar och beskriver att man vill undersöka risken med en viss exponeringsperiod – vilket alltså inte gjorts. I stället har forskarna gett sken av att all exponering för trådlösa telefoner studerats, vilket bekräftas av beskrivningen i EU-rapporten SCENIHR:
”Use of cordless phones showed no increased OR../.. not even in the groupof highest cumulative use.”
samt jämförelsen med Hardells resultat i den egna Cefalo-artikeln:
”Hardell and colleagues consistently found estimates of brain tumor risk to be of the same order of magnitude for both uses of mobile and cordless phones. In this study, however, we (dvs Cefalo) found no statistically significantly increased risk for brain tumors in relation to cordless phone use.”
Redan 2007 hade Hardell redovisat en undersökning som visade att barn och tonåringar använde mobiltelefoner och trådlösa telefoner mer ju äldre de var och att de trådlösa telefonerna användes mest:
” Vi vet att tonåringarna pratade mer i trådlös telefon än mobiltelefon under den aktuella studieperioden i början av 2000-talet. Begränsar du frågan till de tre första årens användning minskar du möjligheten att få resultat som visar ökade risker”, säger Lennart Hardell.
Trots det redovisade Cefalo-undersökningen genomgående förhöjda risker för barn och ungdomar som använt mobilen. Men det vänds i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet till det motsatta: ”Lugnande besked” och ”inga förhöjda cancerrisker” löd budskapet till media i slutet av juli 2011 från professor Maria Feychting som deltog i undersökningen med en delstudie från Sverige. Maria Feychting mottar tillsammans med kollegan professor Anders Ahlbom stora belopp från bland annat Ericsson för att undersöka hjärntumörrisker av mobiltelefonanvändning, trots att – eller kanske just därför – professor Anders Ahlbom brukar sprida det industrivänliga budskapet att det inte finns någon anledning att ens misstänka att mobilen skulle ha några hälsoeffekter.
Studien beskrevs i svenska tongivande medier som att den inte visade någon risk för hjärntumör bland mobilanvändande barn. Sveriges Radio Vetenskapsredaktionen påstod exempelvis ”Inget samband mellan mobilanvändning och risken för hjärntumör hos barn”.
”Världens största” – och sämsta – studie
Det finns en annan undersökning som ofta används som argument för att mobilen inte skulle medföra hälsorisker. Den beskrivs som ”världens största”. Den omfattade drygt 400 000 personer som hade privat mobiltelefonabonnemang i Danmark mellan 1982 och 1995 . Det är en kohortstudie, dvs en undersökning som följer en exponerad grupp över tiden och ser om de utvecklar olika sjukdomar i större utsträckning än den övriga befolkningen.
Studien finansierades initialt av danska mobiltelefonoperatörer och ett amerikanskt konsultbolag IEI. IEI har i andra sammanhang slussat pengar från tillverkande industri till olika forskningsprojekt om hälsoeffekter och de har också anlitats av dåvarande generaldirektören Lars-Erik Holm på Strålsäkerhetsmyndigheten år 2002 för att mot ersättning på 100 000 kronor leverera en rapport som skulle förringa Hardells resultat om ökad risk för hjärntumör. Det var också IEI som låg bakom den danska studiens design. Enligt George Carlo föreslog IEI att han skulle nappa på samma studieupplägg redan på 1990-talet samtidigt som det betonades att studiens design innebar låg risk att upptäcka några risker.
Orsaken till det garanterade nollresultatet är att de i särklass mest exponerade mobilanvändarna inte ingår i den exponerade gruppen. De har i stället blandats in i jämförelsegruppen, dvs den övriga danska befolkningen, som ska vara oexponerad. Det gäller 200 000 företagsabonnenter de i särklass största användarna. Exempelvis använde en person med företagsabonnemang i grannlandet Sverige en mobil i genomsnitt sex gånger så mycket som en privatanvändare i slutet av 1990-talet. Alla nytillkomna storanvändare av mobiler som skaffade mobilabonnemang efter 1995 och alla trådlösa telefonanvändare finns också i den oexponerade jämförelsegruppen.
Undersökningen har så stora metodfel att 30 internationella experter, som utvärderade cancerriskerna med mobiltelefoner för IARC, uteslöt den som beslutsunderlag.
”Det är svårt att förstå hur en sådan felaktig undersökning överhuvudtaget kunde bli publicerad i en vetenskaplig tidskrift”, kommenterade Dariusz Leszczynski, före detta professor vid finska Strålsäkerhetscentralen, STUK. Liksom flera andra experter har han krävt att studien borde dras tillbaka från publiceringen i tidskriften British Medical Journal.[16]
Det har emellertid inte gjorts. I stället anförs den danska undersökningen liksom Cefalo som argument för att beläggen för att mobilen orsakar cancer minskat i en expertrapport till EU-kommissionen, SCENIHR, 2014/2015. Samma forskare, Joachim Schuz, som manipulerade Cefalo och som deltog i den danska cohorten, skrev det aktuella avsnittet om hjärntumörriskerna i SCENIHR-rapporten från EU.[17] Lennart Hardells senaste undersökningar publicerade fem månader tidigare som tydligare än någonsin visade förhöjda risker för hjärntumör finns inte ens omnämnda i hans vinklade rapport.
Svenska större medier rapporterade att denna studie visade att mobilen inte ger ökad risk för hjärntumör. SVT påstod exempelvis: ”Jättestudie: Ingen cancerrisk av mobilen. Därför ger mobilen inte cancer men kan störa hjärnan. Danska forskare har följt över 358 000 under en period på 18 år. Studien är den största i sitt slag hittills.
– Den här studien stärker en mängd tidigare studier som visat på samma sak tidigare, säger Maria Feychting på Karolinska institutet.”
”De mest lovande metoderna”
Joachim Schüz, som deltagit i alla ovanstående undersökningar som underskattat riskerna genom felaktig exponeringsbedömning av mobilstrålning har gjort en spikrak forskarkarriär på området och är med nästan överallt där forskning görs eller bedöms. Han är mångårig expert åt EU-kommissionen och sedan några år tillbaka chef för avdelningen för miljö och strålning vid IARC.
På IARC:s webbplats uppges det att den danska kohortundersökningen är ett projekt i vilket IARC deltar och att den “bekräftar Interphone-undersökningens övergripande resultat om inga förhöjda risker men med färre inbyggda fel”. IARC kommer via Schüz avdelning för miljö och strålning att fortsätta att studera frågan och ”använda de mest lovande metoderna för vetenskaplig forskning som för närvarande finns tillgängliga”.[20]
På samma sätt återfinns Maria Feychting och Martin Röösli på inflytelserika positioner när det gäller utvärderingar om risker med strålning från telekombolagens verksamhet och produkter. Båda är medlemmar i ICNIRP som fastställer gränsvärden som är av stor betydelse för telekombolagen och 5G utbyggnaden men samtidigt gravt otillräckliga för att skydda mot visade risker exempelvis cancer. De är även båda med i expertutredning av vid WHO och svenska respektive schweiziska expertutvärderingar. Deras utredningar kommer alltid till förmånliga slutsatser för telekombolagen som även finansierar deras forskning.
Läs mer:
EU:s SCENIHR-rapport:
Faktablad om risk för hjärntumör av mobiltelefon. Länk
Risk för sköldkörtelcancer av mobiltelefon. Länk
Maligna hjärntumörer ökar kraftigt i Frankrike. Länk
Cancerriskerna kan inte längre förnekas. Länk
Kraftig ökning av hjärntumörpatienter i Sverige. Länk
The Guardian: The inconvenient truth about cancer and mobile phones. Länk
♥♥♥
Det arbete Strålskyddsstiftelsen gör är för dig och din familj. För er hälsa, för kommande generationer och för vår gemensamma miljö. Arbetet görs för att ni ska få tillgång till den information som borde vara självklart i en demokrati. Vi gör det informationsarbete som ansvariga myndigheter borde göra, men som de inte gör. Vi gör också det granskande arbete som tongivande media borde göra, men som de inte gör.
Det här noggranna granskningsarbetet tar tid och kräver ofta hårt arbete innan varje ny artikel kan publiceras.
Om du tycker detta är viktigt och vill bidra till vårt fortsatta arbete, kan du skänka ett engångsbelopp eller bli månadsgivare genom att anmäla stående månadsöverföring i din internetbank. Om många bidrar kan vi arbeta ännu bättre.
Bankgiro: 814-8504
Swish 123 049 29 83
♥♥♥
Liknande artiklar
Enligt Socialstyrelsens nya cancerstatistik har an...
Enligt ny statistik från den franska hälsomyndighe...
Sammanfattning Cosmosstudien om hälsorisker med m...
Onormalt många hästar har dött i samband med tävli...
