21 maj, 2019

Opålitlig EU-utredning om hälsorisker

shutterstock_54123526Den nya utredningen från EU-kommissionen om hälsorisker med strålning (SCENIHR) offentliggjord den 6 mars 2015, har redan mötts av hård kritik. Utredningen gjordes av experter kända för att förneka risker och i stort sett alla har bindningar till industrin. Inte en av de många kritiska  experterna och forskarna som pekar på övertygande och ökande belägg för allvarliga hälsorisker bjöds in.

En obalanserad expertgrupp

Inom ett område där nya resultat om allvarliga hälsorisker står som spön i backen, bland annat upprepad forskning om DNA-skador, cancerogena effekter och förhöjd risk för hjärntumör, har EU-kommissionen tillsatt en liten expertgrupp med 12 individer varav majoriteten är välkända för att torgföra tesen att det inte skulle finnas hälsorisker med mobiltelefonanvändning, strålning från mobilmaster eller trådlösa nätverk – oavsett vilka belägg som lagts på bordet. Deltagarna i expertgruppen har dessutom kopplingar till el- eller telekomindustrin och flera av dem är medlemmar i den kontroversiella organisationen ICNIRP. ICNIRP är en tysk förening, med många av kännetecknen hos en industrifrontorganisation, som rekommenderat gällande skyhöga gränsvärden för strålning från mobiltelefoni och tillåten exponering för magnetfält. Dessa gränsvärden är av stor ekonomisk och strategisk betydelse för berörd industri. De skyddar endast mot omedelbara uppvärmningseffekter av kort tids exponering och mäts som medelvärde under 6 minuter. Det utesluter uttryckligen cancereffekter. Ingen av de forskare eller experter som tvärtom pekar på omfattande och ökande belägg för hälsorisker bjöds in.

Är det då förvånande att rapporten drar slutsatsen att det inte finns hälsorisker med strålning från trådlös teknik och elektromagnetiska fält under gällande gränsvärden? Mot bakgrund av de omfattande beläggen för hälsorisker?Ja. Men med tanke på expertgruppens sammansättning? Nej.

Ordföranden konsult åt mobilindustrin

Ordförande för EU-kommissionens expertgrupp, Theodoros Samaras, är ett talande exempel på hur man på högsta EU-nivå hanterar jävssituationer där medborgarnas hälsa står mot starka ekonomiska intressen. Samaras är medlem i industriorganisationen IEEE, som samlar representanter för militär- , telekom och elindustrin och som också rekommenderar gränsvärden för tillåten strålning. ICNIRP baserar i sin tur sina rekommendationer på de som IEEE utarbetade under tidigt 1980-tal. Under åren 2010-2012 var Samaras konsult åt Vodafone-Panafone en telekomoperatör i Grekland. IT’IS som är en schweizisk organisation i sin tur finansierad av de stora telekombolagen, redovisar att Samaras är dess rådgivare och tidigare var anställd. Samaras var alltså knappast ett lämpligt val om EU-kommissionen är mån om att förlita sig på hälsoriskbedömningar ledda av experter utan kopplingar till den industri som ser mycket stora risker i varje medgivande om hälsorisker.

Experter med bindningar till industrin

Av de övriga experterna har de flesta också kopplingar till berörd industri. Några exempel:

Mats-Olof Mattsson, ICNIRP (Telia Sonera‘s vetenskapliga kommitté)

Kjell Hansson-Mild (Telia Sonera‘s vetenskapliga kommitté)

Zenon Sienkiewicz, ICNIRP (konsult Japan EMF Information Center/Japan Electrical Safety & Environment Technology Laboratories och Japan Electric Association)

Anssi Auvinen, ICNIRP (upprepat finansierad av MMF, Mobile Manufacturers’ Forum)3.

Joachim Schuz, forskningsmedel från EPRI (amerikansk elindustri) samt från mobilindustrin bland annat för flera undersökningar om hjärntumörrisker.

Industrin har mycket att vinna på att riskerna avfärdas i en rapport från EU-kommissionens som  myndigheter, beslutsfattare och industrin kan hänvisa till. Ericsson skriver exempelvis i sin årsredovisning:

”Upplevda risker och nya vetenskapliga rön om skadliga hälsoeffekter av mobiltelefoner och mobiltelefonutrustning kan påverka oss negativt, endera genom minskad försäljning eller rättsliga processer”.

Swiss Re, ett av de största återförsäkringsbolagen, har i en årsrapport 2013 över framtida riskområden bedömt risker med elektromagnetisk strålning i högsta riskklassen. Ett erkännande av hälsoeffekter skulle kunna leda till stora förluster – även för försäkringsbranschen.

Den mer industrioberoende forskarorganisationen Bioinitiative Group har lämnat hård kritik mot EU-rapporten som finns att läsa här. Rapporten sågas på i stort sett alla punkter.

Mobilens hjärntumörrisker avfärdas

Hanteringen av hjärntumörriskerna i den nya EU-rapporten kan tjäna som exempel på hur experterna bedömt forskning och värderat riskerna och om denna rapport går att lita på?

Rapportens författare skriver:

“Overall, the epidemiological studies on mobile phone radiofrequency EMF exposure do not show an increased risk of brain tumours. Furthermore, they do not indicate an increased risk for other cancers of the head and neck region.”

År 2011 bedömde 29 experter vid Internationella cancerforskningsinstitutet IARC mobilstrålningens cancerrisker. Under en vecka granskades all forskning på området och slutsatsen blev att mobilstrålning möjligen kunde orsaka cancer. Bland annat hade två stora, av varandra helt oberoende undersökningar, båda visat att mobilanvändare löper förhöjd risk för hjärntumör.

Sedan dess har beläggen för förhöjda hjärntumörrisker snarast stärkts: två av varandra oberoende undersökningar har bekräftat de tidigare resultaten att 20-30 minuter i mobilen varje dag under längre tid är tillräckligt för att öka risken.

“Bortsåg avsiktligt från resultat som visade  risker”

Men de här undersökningarnas alarmerande resultat tvättas bort av statistikern och epidemiologen Joachim Schuz i EU-rapportens  arbetsgrupp. Han var den som styrde och ställde med avsnittet om hjärntumör– och cancerriskerna i utredningen, vilket verkar ha  frustrerat den svenske deltagaren i expertgruppen Kjell Hansson-Mild. Mild är medförfattare till Lennart Hardells många undersökningar som genomgående visat förhöjda risker för malign hjärntumör efter användning av såväl mobiltelefon som trådlös telefon. Mild skrev i ett brev till John Ryan, Direktör vid EU-kommissionen:

”Joachim Schuz som gjorde utvärderingen av de epidemiologiska undersökningarna av mobiltelefonanvändning och hjärntumörrisker bortsåg avsiktligt från viktiga undersökningar som visade ökad risk för malign hjärntumör och hörselnervstumör. Han var inte intresserad av att ta med relevanta undersökningar. Han sade klart ifrån att den epidemiologiska delen var hans ansvar och att det var han som bestämde vad som skulle vara med”.

Ett finger med överallt

Joachim Schuz har ett finger med i nästan alla undersökningar som gjorts av hjärntumörrisker för mobilanvändare. Han deltog för både Tyskland och Danmark i den internationella 13-ländersundersökningen Interphone, i en undersökning av barns hjärntumörrisker, Cefalo, i en dansk undersökning av 350 000 innehavare av mobilabonnemang och i en brittisk undersökning av kvinnor och hjärntumörer. Han är dessutom medförfattare till flera sammanställningar av incidensen av hjärntumörer i nordiska länderna och känd sedan 10 år för att genomgående avfärda hälsorisker med mobiltelefoni. Han har nu suttit och värderat sina egna studier för EU-kommissionens räkning och de som inte visar risker har han värderat allra högst – trots allvarliga inbyggda fel.

Det är främst undersökningen från Danmark i kombination med hjärntumörstatistik från de nordiska länderna som EU-rapporten hävdar  utgör belägg för att mobiltelefonanvändning inte ökar risken för hjärntumör. Men den danska undersökningen har så stora fel att den av varje objektiv bedömare måste anses vara helt värdelös som underlag för bedömning av risker. Och cancerstatistiken i sin tur visar trender åt båda hållen.

Största användarna i ”oexponerad” jämförelsegrupp

Den danska undersökningen, en så kallad kohortstudie, omfattar drygt 358 000 danskar som någon gång hade tecknat privat mobilabonnemang mellan 1987 och 1995. Undersökningen jämför om dessa personer fått fler hjärntumörer jämfört med övriga befolkningen fram till år 2007. Den saknar information om hur mycket varje person använde mobilen. Den gör alltså ingen skillnad mellan de som använde mobilen i timmar om dagen och de som använde den endast någon minut. Den enda parametern över möjlig exponering är tiden som gått sedan abonnemanget tecknades  första gången. Bara detta leder till minskade möjligheter att observera ökade risker eftersom risker kan förväntas upptäckas främst i de största användargrupperna.

De två största problemen med undersökning som gör den värdelös för bedömning om det finns risker med mobiltelefonanvändning är att man i den oexponerade jämförelsegruppen har flera miljoner mobilanvändare som felaktigt betraktats som oexponerade tillsammans med den klart största användargruppen, företagsanvändarna. I en korrekt utförd studie ska jämförelsegruppen vara oexponerad för att slutsatser ska kunna dras om mobilanvändare löper högre risk för hjärntumör än andra. Men denna undersökning har jämfört mobilabonnemangsinnehavares risk för hjärntumör med andra mobilabonnemangsinnehavares risk för hjärntumör. Resultatet blir förstås inga förhöjda risker.

Hela 200 000 danskar med företagsabonnemang under perioden 1987-1995 uteslöts och återfinns i  jämförelsegruppen. Detta är den överlägset största användargruppen. I slutet av 1990-talet använde en person med företagsabonnemang mobilen sex gånger så mycket som en privatanvändare enligt statistik från Post- och Telestyrelsen. Om vi antar att samma förhållande rådde i Danmark innebär det att i den “oexponerade” jämförelsegruppen fanns en sammanlagd exponering som var betydligt större än i den “exponerade”.

Men inte nog med det. I den ”oexponerade” jämförelsegruppen hamnade dessutom alla som började använda mobilen efter 1995. Mellan 1996 och år 2000 exploderade användningen av mobiltelefoner. Fram till och med år 2000 hade  antalet mobilabonnemang växt till 3,54 miljoner. Det innebär att man i den oexponerade jämförelsegruppen också i grova drag kan ha haft 3 miljoner människor som använt mobilen i mellan 7 till 12 år.

”Den mest felaktiga undersökningen hittills”

Dessa båda allvarliga fel gör att undersökningens resultat är värdelösa för att bedöma om det finns risk för hjärntumör av mobilanvändning.

Kritiken mot undersökningen har följaktligen varit hård och flera andra forskare har förvånats över att den överhuvudtaget passerat peer-review granskningen vid British Medical Journal.

Professor Dariusz Leszczynski, tidigare vid finska Strålsäkerhetscentralen, har krävt att studien borde dras tillbaka från publicering. Han frågar sig hur det är möjligt att British Medical Journal ens kunde överväga att publicera en så felaktig undersökning? Hade de som gjorde granskningen intressekonflikter?

“How is it possible that the British Medical Journal allowed such a poor quality peer review? Were the peer reviewers incompetent or did they have conflicts of interest? What was the involvement of the BMJ’s editors? Why, once alerted to serious design flaws by readers, have BMJ editors not taken any action?

In my opinion the Danish Cohort study should be retracted because no revision or rewriting can rescue it.”

Professor Michael Kundi vid Wiens Universitet kallar undersökningen för ”den mest felaktiga undersökningen hittills”.

”Utesluter” hjärntumörrisker med mobilanvändning

Trots de uppenbara felen med denna danska undersökning låtsas EU:s expertgrupp som att de är utan betydelse och att undersökning tillsammans med hjärntumörstatistik från de nordiska länderna ”utesluter” att risken skulle gälla stora delar av befolkningen.

“The fact that incidence rates of glioma and meningioma do not rise in the age groups of highest mobile phone prevalence provides evidence that common use of mobile phones is
unlikely to be associated with an increased risk of those brain tumours. This is confirmed by the Danish cohort study that rules out risks that would affect large segments of the population.”

Det häpnadsväckande beskedet ges trots att de skilda nordiska hjärntumörtrenderna spretar åt alla håll. I Danmark har antalet nya fall per 100 000 invånare ökat med över 40% mellan åren 2003 och 2012. Det innebär 562 fler fall av hjärntumörer år 2012 jämfört med år 2003. Däremot har trenden varit platt eller nästan fallande i Sverige medan den ökat svagt i Finland och Norge.

brain_tumors_sweden_denmark_0-69years

Vad kan man dra för slutsats av ovanstående trender? En objektiv slutsats är att hjärntumörstatistiken i Danmark motsäger den danska undersökningens resultat (inga ökade risker) samt att trenderna visar helt skilda resultat och därför både styrker och motsäger undersökningar som visar förhöjd risk för hjärntumör. Den svenska hjärntumörstatistiken har dokumenterade problem med underrapportering. Dessutom ökar antalet personer som vårdas för hjärntumör av okänd natur och som dör av hjärntumör av okänd natur i Sverige sedan 2008.  Dessutom kan incidensen påverkas av andra miljöfaktorer och förändringar i inrapporteringen.

Men Joachim Schuz blundar för de motsägelsefulla trenderna i statistiken och utvecklingen i Danmark. Så var det inte  när han höll en presentation i Umeå år 2009. Då jämförde han den danska undersökningens resultat med den danska hjärntumörtrenden – men bara fram till 2003 då han kunde uppvisa en platt trend. Åren därpå ökade antalet fall i Danmark och efter det har Joachim Schuz aldrig mer separat redovisat utvecklingen över antalet  hjärntumörer i Danmark.

Risker för barn mörkades

I den nya EU-rapporten hänvisar Joachim Schuz också till en undersökning om risk för hjärntumör bland barn mellan 7-19 år i fyra olika länder (Sverige, Norge, Danmark och Schweiz). Även här finansierade mobilindustrin delvis undersökningen via en Schweizisk stiftelse. Från Sverige deltog professor Maria Feychting från Karolinska Institutet.

Undersökningen visar förhöjd risk för hjärntumör bland barn som använt mobiltelefon. Nästan alla beräknade risker är förhöjda om än inte statistiskt signifikanta (100% i tabell 2, 90% i tabell 3 och 83% i tabell 4). Dessutom sågs 115% statistiskt signifikant ökad risk för hjärntumör för barn som haft mobiltelefonabonnemang längst tid.

Men EU-rapporten resonerar bort betydelsen genom att hävda att det inte skulle setts någon tydlig trend med ökad användning – vilket återigen inte är en korrekt beskrivning. Risken ökade ju längre tid som barnet talat i mobilen. Återigen hänvisas  till hjärntumörstatistiken –  men bara den svenska – som argument för att de observerade ökade riskerna från fyra länder i undersökningen inte skulle stämma.

Frågan om trådlösa telefoner

EU-rapporten påstår också att undersökningen inte visade förhöjd risk förenad med barnens användning av trådlös telefon

”inte ens i den grupp som använt den trådlösa telefonen allra mest”.

Men den aktuella undersökningen saknar information om risken för den grupp som använde telefonen mest eftersom man inte tog reda på det. Man ställde i nämligen följande fråga :

”hur mycket använde barnen den trådlösa telefonen under de 3 första åren barnet använde telefonen?”

I klartext innebär detta att möjligheterna att se ökade risker med trådlösa telefoner minimeras. Låt oss ta exemplet en18-åring som använt en trådlös telefon sedan tioårsåldern. Enbart användningen i åldern 10-13 år räknas, trots att 18-åringen under de efterföljande fem åren mångdubblade sin telefontid (vilket de flesta tonåringar gör).

Enligt forskaren Lennart Hardell som genomgående sett att trådlösa telefoner innebär liknande risker för hjärntumör som mobiltelefoner leder detta till en undervärdering av risken eftersom man vet att användningen ökar med åldern och att tonåringar pratar mest i telefon.

I första versionen av EU-rapporten som lämnades i februari 2014 hävdade Joachim Schuz, som alltså själv deltog i undersökningen, att ”all användning” av trådlös telefon inte var förenad med ökad risk för hjärntumör, inte ens i den grupp med den största sammanlagda användningen.

“Every use of cordless phones showed no increased OR (1.09; CI 0.81-1.45), not even in the group of highest cumulative use.”

En manipulerad undersökning finansierad av mobilindustrin och Barncancerfonden

Det är bara de mest noggranna läsarna av själva Cefalo-rapporten som upptäcker den konstiga begränsningen till de tre första åren. Den beskrivs bara kort i metoddelen och finstilt i den tredje fotnoten i tabell 6 över resultaten. Då jag år 2011 frågade Joachim Schuz om varför de ställde den konstiga frågan svarade han att orsaken var att de ville undersöka riskerna förenad med användning i dagisåldern.

Om det vore avsikten borde det redovisats i EU-rapporten i stället för att som nu, ge sken av att något annat gjorts.

40 organisationer kräver förnyad objektiv utredning

Samma dag som EU-rapporten offentliggjordes publicerades en undersökning som visar att möss som långtidsexponeras för 3G-strålning 50 gånger under gällande gränsvärde får ökad förekomst av tumörer i lever, lungor och lymfkörtlar. Undersökningen som finansierats av tyska strålskyddsmyndigheten bekräftade tidigare forskning som visat samma sak. De tyska forskarna skrev :

”Våra resultat kan bidra till förståelsen av de upprepade undersökningar som visar förhöjd hjärntumörförekomst bland mobiltelefonanvändare ”Det faktum att båda undersökningarna visar samma tumörfrämjande effekter vid nivåer under accepterade och i många länder lagstadgade gränsvärden för tillåten strålning är oroväckande” samt att resultaten ger ”en väldigt tydlig signal” om att strålning 50 gånger under gällande gränsvärden främjar tumöruppkomst.

Några veckor tidigare publicerade fyra från industrin helt fristående experter en analys av tillgänglig forskning som drar slutsatsen att det finns stärkta belägg för hjärntumörrisker som motiverar att cancerklassningen skärps till ”troligen cancerframkallande, klass 2B”.

Ovanstående exempel visar att slutsatser som dras beror på vilka exporter som gör värderingen. Exemplet med hanteringen av hjärntumörriskerna visar också att rapporten inte är objektiv utan ger en  snedvriden beskrivning till mobilindustrins fördel.

Med tanke på de enorma ekonomiska intressen som står på spel om en hälsorisk erkänns, är det viktigt att utredningarna står fria från inflytande för berörd industri – om syftet är att tillvarata allmänhetens intresse av en objektiv hälsoriskanalys.

Frågan ställs också på sin spets om experter har något ansvar för den skada de kan åstadkomma genom att ge direkt felaktiga besked om potentiellt allvarliga hälsorisker som i stort sett hela EU:s befolkning utsätts för?

Över 40 organisationer från många länder i EU protesterar mot rapportens bristande objektivitet och den ensidiga sammansättningen av expertgruppen. I ett gemensamt pressmeddelande meddelas att man kommer att kräva att rapporten återkallas och att en förnyad utredning görs med hjälp av mer objektiva experter utan bindningar till industrin:

  1. An investigation by the European Ombudsman of the appointment and composition of the SCENIHR EMF steering and working groups, including questions of pluralism, transparency, corporate influence, NGO participation, and the integration of suggestions from the public consultation.
  2. An annulment of the SCENIHR report on EMF health risks.
  3. The appointment of a new balanced, transparent and contradictory expert group without conflicts of interest by an unbiased steering group.
  4. A new balanced and independent assessment.
  5. The establishment of a permanent stakeholder committee at DG SANCO, where NGO viewpoints can be truly pronounced and considered in the decision process on EMF policy, legislation, research and expert assessment.

 Mer läsning:

Analys av SCENIHR-rapportens kapitel om hjärntumörrisker från Strålskyddsstiftelsen och Priartem, Frankrike

Yttrande från Strålskyddsstiftelsen över den preliminära rapporten SCENIHR april 2014

Forskare manipulerade undersökning om hjärntumörrisker, SVT debatt 2011

SVT: Inga belägg för hälsorisker från elektromagnetiska fält

 

 

%d bloggare gillar detta:
x Shield Logo
This Site Is Protected By
The Shield →